Det är jag liksom när jag är ledsen för något riktigt. Först är jag positiv och skämtar bort det. Sen när jag väl varit ensam där jag har tid och tänka... som nu på stressande bussresa till AF, hann sen ändå.

Jag försöker visa mig stark, men det går liksom inte alltid. Köpte massa glass förut iaf, det kan behövas! Just nu känner jag ett sug efter en öl och sätta mig o kolla efter inredning. Men det tänker jag däremot inte göra.

Måste ha råd till mitt köksbord sen ju :) o så en kristallkrona oxå :) Det är nam nam!

Kom o tänka på en sak... Känner nästan ett sug på att köpa ett stort träd/en stor växt och lägga ut en filt och sätta mig under den och låtsas att det är sommar. Vill inte ha snö längre...

Ibland kan man undra vad man egentligen gjorde i sitt förra liv.

En dag, någon dag kommer jag träffa någon som vill samma som jag och uppskattar  mig som jag är. Nergångar  gör en starkare, eller hur? Ett knivhugg i hjärtat läker, eller hur? o jag klarar mig alltid, eller hur?

Det roliga är att jag har svårt för att bli kär... och jag har problem med att kompisar känner för mycket för mig :S Men när jag väl blir riktigt kär... asså... blir jag helt annorlunda då eller? Jag har alltid varit kompis innan och de har gått efter mig. O sen har de känslorna kommit.

Nu var det liksom någon slags dragning som inte ens går att beskriva. Aldrig känt så förut. Men men...

Jag klarar mig ju alltid, eller hur?

Det roliga är oxå hur många kan säga så bra saker om mig, men ändå bara slänga iväg mig :P

3 jobb och letar bostad, köper massa inredning, hittat mitt dröm köksbord, kan snart ge blod, sen tatuera mig, börja klättra, kolla upp poledance.. Jag har massa att se fram emot! :)

o en dag, någon dag långt långt låååångt fram.. Så kanske den riktiga kärleken finns. Men det är inget jag orkar tänka på nu. Det kommer när det kommer :) Och NU är jag absolut inte redo :O!